tisdag, augusti 4

Vakna av verkligheten

Det börjar med att man klagar över de små sakerna. "Tiden går för fort", "det är dålig luft" och "så tråkigt". Sedan händer det.

"Tiden går för fort" sätts i förhållande till "tiden kan vara ute".
"Det är dålig luft" hamnar jämte "kan inte andas".
"Så tråkigt" suddas ut för "slut?"

När den ena sekunden handlar om frukostvanor och man samtalet senare inte vet om livet någonsin kommer bli detsamma. En olycka. Ett vanligt ögonblick senare.

Jag tyckte jag hade för mycket att planera, "vad ska jag ha på mig" och "hur ska jag packa". En kollegas anhörig råkade ut för en olycka och hela tillvaron blir så bisarr.

Om jag någonsin ska lära mig leva livet när det väl pågår.

På fredag börjar Elin och jag vår tågluff. Idag tror jag på klyschor och säger att nu är första sekunden på resten av mitt liv.

You're on the road but you've got no destination
You're in the mud, in the maze of her imagination
You love this town even if that doesn't ring true
You've been all over and it's been all over you
It's a beautiful day
Don't let it get away
It's a beautiful day
Don't let it get away
- Ja, det är förresten klart att U2 var sjukt bra.

Inga kommentarer: